Flera av läste de nog på FB eller instagram men iaf, jag kom sexa i lördags och kom hem en aning besviken. Tina gav mig då den här pokalen och medaljen och berättade att för henne är jag alltid en vinnare. Jag blev så glad och tyckte det var så fint att jag grät lite…
Ett stort tack till Tina såklart som stått ut att bo och leva med mig under dessa tre månader på diet. Visst , jag blir inte hungrig knappt och håller ett bra humör när jag är på diet men det är ändå påfrestande. Eftersom jag börjat jobba under våren och jobbat väldigt mycket både där , haft mina alla kontaktpersoner samt en del PTpass och kostscheman, så har det varit mycket för mig och stundtals har jag varit stressad. Hon har stöttat mig på ett bra sätt och gett mig det som är allra viktigast i livet, det som är mycket viktigare än alla tävlingar och all träning, nämligen kärlek.
En annan person som gjort ett jättejobb under den här tiden är min nära vän och Coach Kim Lindman. Utan honom hade jag inte klarat det här och det hade inte varit lika kul. Att deffa ner mig klarar jag bra själv, jag har gjort det så många gånger men Kim har ändå varit delaktig i dieten också. All posering har jag lärt mig av honom och det är många timmar som han haft ett otroligt tålamod med mig då jag är rätt dålig på att posera, men det har tack vare honom blivit bättre. Vi har även tränat en del ihop. Sen är det sista veckorna innan tävling som hans hjälp behövs extra mycket då det är de sista förberedelserna med tömning, fyllning, vätska hit och dit. Sen är han ett grymt stöd för mig på tävlingsdagen. Han är en Coach som har förmågan att både berömma och att ge konstruktiv kritik på rätt sätt. Tack Kim!
Sen ett stort tack till er som stöttat mig här, på instagram, Facebook och i det verkliga livet. Alla lyckönskningar betyder jättemycket för mig. Och alla värmande ord efter tävlingen när jag var besviken gjorde mig riktigt glad. Att få höra att man inspirerar någon är väldigt stort.
Jättekul att mina nära vänner Martin och Johan (bränna) följde med upp på tävlingen för att stötta mig.
Slutligen ett tack till min sponsor muskelbygget.se och Freddy Omme som har muskelbygget.
Jag tycker väldigt mycket om att deffa som ni vet och att visa upp mig så att tävla passar mig bra. Det är kul och det var kul i helgen också men jag blev som sagt lite besviken på min placering. Mens physique är en svårbedömd gren. Man ska se hälsosam ut. Mage är extra viktigt och utstrålningen. Man får inte vara i FÖR bra form , inte vara för torr eller vara för stor. Nu lyckades vi få till torrheten på rätt sätt känns det som och jag lyckades deffa ner mig till vad jag tyckte var rätt form men kanske var de så att domarna tyckte jag var för stor för MP. Eller om det var något annat. Det är trots allt landet lagom vi bor i. I alla andra länder så är de som tävlar i MP större än här i Sverige.
Att tävla i classic bodybuilding som jag brukar är lättare på det sättet att man vet lite mer vad som bedöms. Så mycket muskelmssa som möjligt men så symmetrin ändå hålls och att man håller viktgränsen, sen så torr och hård som möjligt samt att kunna posera så bra som möjligt. Det krävs dock mer tid att ta sig till den formen och mer jobbigare förberedelser.
Om jag kommer att prova MP igen eller köra CBB (classic ) återstår att se. Eller om jag inte tävlar alls. Om jag ska tävla så kommer det iaf inte att bli förän tidigast i höst. Nu kommer jag att fortsätta att träna men ligga på ett kalorieöverskott vilket kroppen kommer att må bra av. Jag kommer att äta godsaker men mestadels bra lagad mat. Jag kommer förmodligen ta nån vecka helt utan träning och säkert nån eller någon vecka i sommar då jag tränar lite mindre.
Att tävla är kul, jag rekommenderar er som tränar att någon gång prova det. Det kanske inte är något för er eller så får ni blodad tand och fortsätter. Det är ett äventyr med alla förberedelser och själva tävlingsdagen. Det är en utmaning att kliva upp på scenen och gör man det så är det en härlig känsla och man ska känna sig stolt över sig själv!
Avslutar med att bjuda på den här bilden från 2000 🙂
