Idag kom Sahil på besök så Jens och jag tränade med honom på Actic sen var vi ute och åt. Vi lärde känna Sahil för 2,5 år sedan då vi jobbade på ett boende för ensamkommande flyktingungdomar. En dag kom Sahil dit, han kom direkt från kriget i Afghanistan. Sahil har upplevt mer jobbigt än de flesta av oss ens kan föreställa sig. Men ändå är han den gladaste människan jag känner. Han är så tacksam så det är svårt att förstå det. Både jag och Jens är oerhört glada att vi fått känna den här underbara personen. Han sprider så mycket positiv energi så man själv mår mycket bättre. Man får sig verkligen en tankeställare, varför gnäller man på småsaker när man har det så jävla bra!?
När Sahil kom hit kunde han självklart ingen svenska men han var bestämd redan från början att han skulle lära sig språket och det gjorde han väldigt fort. Han gjorde sitt yttersta i skolan (och gör än idag)och han hängde med oss personal hela kvällarna för att lära sig språket. Efter en kort tid här började han att träna och han bestämde sig även där att han skulle få stora muskler. När jag introducerade honom för gymmet hade han ingen aning om nånting men han lärde sig även där fort hur man ska träna och hur man ska äta. Han har viljan och har man vilja kan man lyckas med allt. Sahil kommer att gå långt i livet med sin positivt inställning och sin vilja.
Sahil tränar väldigt strikt och är grymt stark för att inte ha tränat så länge. Hans axlar, (specielt baksida axel) och bröst är sjukt imponerande! För några månader sedan var han ännu större.
Jag är Sahils förebild på gymmet men han är en förebild åt mig i livet. Tack för idag Sahil!