I helgen är det fitnessfestivalen/luciapokalen. 2012 tävlade jag i CBB (Classic bodybuilding) just på den tävlingen. För mig var dieten relativt enkel. Visst var jag något låg ibland och sötsugen as hell ibland men i övrigt gick det lätt. Jag blir sällan hungrig, inte ens på diet (så länge det inte är någon idiotdiet med alldeles för lite kcal men det skulle jag aldrig utsätta mig för). Jag jobbade inte så mycket på den tiden heller samt bodde själv så jag hade mycket tid att fokusera på förberedelserna. Jag hade även en fantastisk coach som jag umgicks med halva dagarna. Den numera inte helt okända Kim Lindman 🙂
Jag har tävlat totalt 4 gånger. Jag tyckte det var kul men saknar det där lilla extra brinnande intresset för det tror jag. Eventuellt kommer jag tävla igen nästa höst men förmodligen inte. OM jag ska tävla så är det iaf under förutsättning att det inte ”går ut över familjen” på något sätt. ALLTID familjen i första hand 🙂
Jag hoppas det går bra för alla tävlande i helgen och att de kan njuta av det. Men det gäller även att tänka sig för, både före och efter en tävling. Att gå på en bra diet är i normala fall hyfsat bra för kroppen (notera bra diet där du inte äter för lite eller för allsidigt) men att gå på en tävlingsdiet blir inte direkt hälsosamt, åtminstone inte i slutet då du ofta får sänka kcal samt passerar en gräns i kroppsfett som inte är direkt bra för kroppen. Vart den gränsen går exakt är svårt att säga och förmodligen individuell. Sen ska man ju torka ut sig rejält med sista dygnen och görs det ordentligt så sliter även det på kroppen. Hanterar man det här på ett bra sätt och under en begränsad till så är det oftast inte så farligt, men det gäller att veta vad man gör.
Efter en tävling är man (de flesta ) oerhört sugna på att äta/dricka diverse godsaker. Jag längtade efter massa godis i flera månader när jag deffade. Det är också relativt ofarligt att gå lös på sockret och vad det är så länge det under en begränsad tid (några dagar) men det som tenderar att hända är att man inte kan sluta och det skapar ätstörningar. Ämnesomsättningen kan bli fuckad och man kan må dåligt av att lägga på sig fett (vilket man alltid gör) efter en tävling. Jag har kunnat hantera det där relativt bra, jag har ätit ihjäl mig några dagar och sedan kunnat trappa ner på godsakerna. Dock kände jag en typ av ”tomhet” efter jag hade tävlat i Mens Physique 2014. Det hade inte gått så bra i tävlingen, formen var riktigt bra och jag hade ingen tanke på fortsatt tävlande. Vad skulle jag göra? Det ÄR en grym känsla att vara i tävlingsform och man vill hålla kvar den formen. Som tur var den gången hade jag Tina. När jag kom hem besviken från tävlingen fick jag en medalj av henne (en sån där chokladbit med guldpapper) och hon berättade för mig att för henne är jag alltid en vinnare 🙂 Hon har sagt mååånga fina saker till mig genom åren men just det hon sa då betydde extra mycket för mig.
Jag tycker absolut man ska prova att tävla men man ska ändå vara medveten om dessa risker som finns och det är viktigt att ha bra folk omkring sig, både vid dessa tillfällen och annars i livet.